To Live Is To Die

Jag tänkte jag skulle orera lite om Metallica. Detta mastodontband som kanske inte känns så spännande idag. Nuförtiden när någon nämner Metallica går snacket mest om att Lars inte kan spela trummor, de suger överlag, James låter risigt live, I am the table bla bla bla Fuck it!

När jag började lyssna på Metallica som unge hade de just släppt Master of Puppets och var fortfarande benhårda. Cliff levde och var tuffheten personifierad, ja hela gänget kändes som tuffaste snubben på byn. De var ett av de första hårdare banden jag kom i kontakt med och för mig var de överlägsna alla andra jag hittade i samma period. Band som senare skulle visa sig hålla formen längre än Metallica. Men, de första fyra plattorna är fortfarande stora favoriter i skivbacken. Även den svarta skivan är bra men där började soundet dra åt ett håll jag inte ville att Metallica skulle utforska. Framtiden då? Ingen aning. 2014 ska det väl komma en ny platta och jag kommer köpa den och åter ge dem en chans. Även om hoppet är mycket litet så finns den där önskan att de ska dra till med en sista riktigt bra thrashplatta.

Dessa videos visar Metallica så som jag gillar dem.

Jag lyssnar på:
[lastfm username=AMatilainen tracks=1 albumart=1 userinfo=0]
Share